Home   Uncategorized   Bergvärme i Styrnäs

Bergvärme i Styrnäs

För att fortsätta i samma goda andra som förut, så tar denna blogg nu en mer energifokuserad vändning. Det var nämligen så att jag hälsade på gamla vänner i Norrland som har skaffat bergvärme. Så då måste jag ju berätta om historien med bergvärmepumpen.

Resan skedde inte alldeles nyligen, utan det var i vintras när frosten bet som kallast i norraste Norrland. Nu var ju inte detta i norraste Norrland, utan i Styrnäs. Då kanske ni tänker, Styrnäs? Ja, det var för många år sedan jag fick det smeknamnet.

Egentligen kommer jag inte alls från Styrnäs, vilka många kan tro. Detta var under tidigt 90-tal, innan var man ägde en mobiltelefon. Det var sommar, och som alltid hade jag förberett med välpumpade cykeldäck och en god matsäck. När jag stilla cyklade fram på cykelvägarna sken solen. Gruset var ganska knaggligt, men det var inget jag tänkte mer på just då.

Sedan blev det nerförsbacke, och vad är härligare än att låta hjulen rulla så fort de kan? Rätt som det var hoppade cykeln till, jag föll av och slog huvudet i en rot. Jag måste ha svimmat av en liten stund, men kände mig ändå ganska klar i huvudet. Sakta reste jag mig upp och såg över lemmar och skinn. Några skrapsår, men inte mer. Cykeln var det värre med, mitt välpolerade bakdäck hade krängt sig. Jag försökte släpa upp cykeln ur diket, men det gick inte att rulla cykeln.

Så jag började gå längs med landsvägen. Inte en bil mötte jag. Till slut kom jag fram till ett samhälle. Styrnäs. “Tack och lov”, tänkte jag, medan jag svängde in på närmaste tomt för att fråga om en telefon så att någon kunde komma och hämta mig.

Jag knackade på dörren, en gång, två gånger. När jag hade bestämt mig för att det förmodligen inte var någon hemma, så kikade jag försiktigt in genom fönstret i dörren. Då, av alla sekunder som fanns att välja på, slänger en äldre dam upp dörren rakt i ansiktet på mig. Jag känner hur blodet strömmar ner i ansiktet och läpparna. Stilla sätter jag handen över underläppen och frågar:
“Skulle jag kunna få låna en telefon?”
“Vars sas?” helskrek damen tillbaka. “Du kan inte hålla för munnen när du talar, pojk!”
Så jag tog bort handen, och frågade igen. Hon skuttade en meter tillbaka och utropade:
“Som du ser ut! Vad har hänt med dig?”

Så fick jag komma in och hon gav mig bomull att stoppa in bakom läppen. Det blödde väl en hel del. Så blev det att jag ringde min kompis Per. Men nu var ju käften fullproppad av bomull, och läppen rejält uppsvullen, så han hörde inte riktigt vad jag sa. Det enda han uppfattade var upprepning gång på gång av:
“Styrnäs. Styrnäs! I Styrnäs!”

Vi redde ut det så småningom, och han kom och hämtade både mig och cykeln. Men sen den dagen har jag alltid blivit kallad Jimmy “Styrnäs” Nordström.

Nu blev det inte så mycket om den där bergvärmen, men vi får ta det nästa gång.
Grillen ska igång nu, sedan blir det en öl i goda vänners sällskap. Simma lugnt!

 

 

Comments are closed.